Regeringen har tidigare föreslagit ett höjt försörjningskrav för arbetskraftsinvandrare, vilket nu Migrationsverket ställt sig positiva till. Samtidigt som det kan medföra ökade kostnader för en del arbetsgivare kan detta vara en liten pusselbit som bidrar till att minska inkomstklyftorna – ett delmål i de Globala målen som antogs av FN i september 2015, kallat Agenda 2030.

Migrationsverket har nu ställt sig positiva till den höjning av försörjningskravet för arbetskraftsinvandrare som legat på bordet. Det innebär att en arbetskraftsinvandrare för en lön på minst 80 procent av den medianlön som Statistiska centralbyrån publicerar för Sverige. I praktiken innebär det att försörjningskravet ökar till 26 560 kronor från tidigare nivå om 13 000 kronor.

Ändringen träder i kraft den 1 oktober 2023.

Syftet med högt försörjningskrav är enligt regeringen att stärka arbetskraftsinvandrare ställning på arbetsmarknaden och motverka konkurrens där förhandlingsmedlet stavas låga löner.

– Vi ställer oss positiva till utformningen av kravet på god försörjning. En schablonbaserad beräkning ökar förutsebarheten för den arbetssökande och bidrar till enhetligheten i prövningen. Det förutsätter dock att lagstiftningen och vägledningen är entydig och precis, säger Carl Bexelius, Rättschef på Migrationsverket.

Enligt Migrationsverket har ungefär var fjärde arbetstagare en lön under det nya kravet, och en stor del ligger precis under den nya nivån.

– Vår bedömning är att det i realiteten är cirka 10-20 procent av de sökande som kommer påverkas av regeländringen, säger Carl Bexelius.

Likväl som detta kan innebära löneökningar, ibland större sådana, i framför allt branscher med yrkesgrupper inom service, omsorg, försäljning, trädgård, skogsbruk och fiske, och sedermera ökande kostnader för arbetsgivarna, kan detta få positiva följder i form av minskad ojämlikhet.

Grunden för ett hållbart samhälle är en rättvis fördelning av resurser och såväl ekonomiskt, socialt och politiskt inflytande i samhället, enligt FN:s Agenda 2030. I en värld där många länder har haft en positiv utveckling med minskad fattigdom under de senaste decennierna, så har klyftorna ökat både inom och mellan länder.

Jämlikhet minskar risken för konflikter och främjar alla människors möjlighet att delta i och påverka samhällsutvecklingen. Kan det vara så att denna förändring, i dagens Sverige där behovet av arbetskraftinvandring är stor, näst intill bara är positiv? Ja, det kan innebär hårda ekonomiska slag för enskilda företag där vissa yrkesgrupper befinner sig, men är det ändock en smått smärtsam utveckling vi alla borde vara positivt inställda till?

Källor: Migrationsverket och United Nations Development Programme (UNDP).